Makt och maktrelationer är ett centralt tema i min forskning, som behandlat diskursiva maktrelationer ur såväl historiska som samtida perspektiv, och även i samtida representationer av historien, med allt större fokus på mediala konstruktioner och representationer av allmänheten/mediepubliken. Mina studier av de maktrelationer som mediediskurser konstruerar mellan allmänhet och samhälleliga makthavare respektive mellan mediepublik och medieföretag (eller reportrar/fotografer) visar på både kontinuiteter och förändringar i dessa relationer över tid, och framför allt visar de att nyhetsmediernas medvetenhet om sin egen diskursiva makt och samhällsbetydelse inte är ett nutidsfenomen, utan har en historia som går drygt hundra år tillbaka. Studien ”Breaking news from Petrograd, 1917” (2018) visar hur nutid och dåtid, fakta och fiktion, nyheter och historia smälts samman i en attraktivt förpackad journalistisk-propagandistisk hybrid, multimedialt presenterad för en engelskspråkig publik på Twitter av den ryska tv-kanalen RT. Frågan om nyhetsmediers diskursiva makt får här en vinkling mot internationell politik.
Ett närliggande tema i min forskning och undervisning berör intersektionalitet i medieinnehåll och medieföretag. Detta är bland annat kopplat till celebritetsstudier, där jag intresserat mig för mediala representationer av olika kategorier av makthavare: politiker och svenska kungligheter. Min forskning om kungligheter har fokuserat på, men är inte begränsad till, historiska sammanhang, och berör maktförhandlingar mellan kungahus och nyhetsmedier, i synnerhet med avseende på frågor om offentlighet och privatsfär, men även på frågor om villkor och former för kommunicerandet av den symboliska makten. Detta är ett sparsamt utforskat mediehistoriskt område. De studier jag gjort inom området pekar på att kungligheter och (nya) medieteknologier ömsesidigt har gynnat varandra, i betydelsen gett varandra popularitet, ända sedan början av 1900-talet. Det senaste århundradets utveckling av relationerna mellan kungligheter och (nyhets-) medier kan betraktas som en medialisering av monarkin.
